Bakgrund
Hösten 1902 var ovanligt stormig längs den svenska västkusten. När ett djupt lågtryck passerade Nordsjön sent den 1 november låg merparten av kustflottan fortfarande till sjöss.
Förlopp
Vindarna ökade snabbt under natten till allhelgonadagen och nådde orkanstyrka kring midnatt. Vid Måseskärs fyr uppmättes byvindar på 38 m/s. Sjöhävningen var enorm och kastade fartyg långt upp på land.
Konsekvenser
Över 30 segelfartyg förliste utanför Bohuslän och Halland, och minst 60 sjömän drunknade. Stora skogsskador rapporterades från Halland upp till Värmland.
Eftermäle
Stormen påskyndade utbyggnaden av kustradiotelegrafin och nya sjöräddningsstationer längs västkusten.
Hur märktes det i resten av Sverige?
Händelsen slog till främst i Götaland och drabbade Halland, Skåne, Västra Götaland och Blekinge med kraftiga vindar, nedfallna träd och utbredda strömavbrott. I Svealand och Norrland var det däremot stilla högtryck och rimliga vindar samma dygn. Skillnaden mellan landsdelar var påtaglig: medan Sydsverige fick kraftiga vindar, var det nära nog vardag i Småland och öarna och Östergötland. Det är ett bra exempel på hur väderhändelser i Sverige nästan alltid är regionala — en familj i Sydsverige kan ha haft sitt livs ovädersdygn samtidigt som någon i Småland och öarna knappt märkte något ovanligt.